King Cobra

Vill inte fortsätta tjata om Wesley Snijder men vem sänkte Uruguay?

Två frågeställningar som jag de senaste veckorna ställts inför som jag inte själv kan lösa riktigt. Nummer ett, den mes delikata, är frågan huruvida man kan få stånd utan pung. Jag tänker inte göra några egna experiment med detta, men jag kan inte riktigt lösa den.

En annan fråga är varför den endast är Brasilien och Colombia som har svarta spelare i sina landslag av de Sydamerikanska lagen? Jag vet att Uruguay har en men i övrigt så är de lika vita som åhörarna på ett Ku Klux Klan möte. Den enda förklaringen vi kunde komma på var att det i dessa två länder så har man plantage och antagligen haft slavar tidigare, men är det så enkelt? Finns det andra svar på denna fråga?

Nu är det underbar högsommar men jag vill ändå slänga fram ett par brasklappar. Män som anser att det är tjusigt med kortbyxor som inte täcker knäna borde portas från restauranger och dylikt. Det kan vara okej om de åker upp om man sätter sig men annars tveksamt.

Ett sommarmode som jag trodde försvunnit var sandaler med vita strumpor, men det dök upp en karl i det på bussen hem idag. Nu var det med största säkerhet inte Pierre Cardin som åkte 873:an ikväll men det känns lite obehagligt.

Skön stämning ikväll. När jag strosade hem genom centrum så fick jag lite sydstatskänsla. Inte för att husen eller så ser ut som den amerikanska södern, men det var lite som en skum deckare som utspelar sig i New Orleans. Det var mörka regntunga skyar, vinden låg på lite grand, lite skumma lirare (jag menar dig med hunden) som väntar på att få lämna hållplatsen bara det kunde komma en buss någon gång. Nu blir det Karlavagnen på radion, alltid intressant vilka galningar som ringer in.

En prövning. En kul dag eller fler? Vad vet jag att bo granne med Lakanet har sina ups and downs. Det sker en del saker och ungefär vid 22-tiden så spikade vi att vi skulle ta färjan till skärgården imorgon. Har för mig att jag skulle ta med ett tält också.

Utö var ett alternativ och som sagt, the cutting yard is nice in the summer.

Vi hade en bra dag i Tyresö idag. Efter en tuffingkväll med Råttan och brorsan så slutade denna på Bollmora Bar & Pub, vilket är ett nytt namn för det gamla sluskhaket Kurres Corner. Där vi blev informerade att man skulle betala entré. Okej jag vet det var 30 kronor men sånt gör mej lack.

Idioten som hade en bricka med texten entrévärd sa att:” det gör ju alla eller hur?” och vi svarade lite mongoaktigt:”Gör dom?” ”Ja ni vet… alla gör det”.

Bäste Idiot/Entrévärd

Det är säkert inte du som kommit på idén att ta betalt men kom för fan inte och säg att alla restauranger eller pubar tar betalt för inträde. Fråga mig inte en gång till om jag vill hänga av mig när jag kommer dit när jag bara har en skjorta på mig. Nästa gång hänger jag in den och sitter barkroppad i baren.

För övrigt så kan jag bara säga så här att namnbytet gjorde inte stället bättre. Leffe var där och han hade på sig ett linne i de Brasilianska färgerna och kortbyxor. Stefans tajta kortbyxor som slutade ovanför knäna vill jag aldrig se igen. Inte på ett ställe där man ska betala inträde i alla fall. Ullas alkoholism gör att hon har svårt att ragga killar tror jag. Även fast man är ung så kan man ju vara fyllkaja eller hur? Viktigt är då att man dricker alkoläsk och går ut och röker var tionde minut. Kenta varför tror du att du kan gå ut och dricka på lördagarna när det är fyllan som gjorde att du fick sitta på kåken för?

Som sagt en bra dag idag. Piller-Patrik såg riktigt skum ut på Hörnet ikväll. Han hade en hund med sig och något barn, med nån kvinna som har en tatuering. Lagom? Bara ruggigt. Man kan ansöka om körkort men ungar får man skaffa även om man är massmördare, pedofil eller röstar på KD. Skumt.

Kom in i en Otis Redding eufori när jag kom hem som övergick i Sam Cooke. Nice och inte skumt.

Det är något speciellt i nattluften mellan tre, och den tid som morgonen inträder, jag vet inte riktigt vad det är men det nästan magiskt att sitta i trädgården med ett glas vin och invänta gryningen. Det är nästintill fullt dagsljus vid denna tid och man hör fåglar, syrsor och doften från jasminbuskarna är nästan stickande men söt. Jag gillar verkligen den här tiden av dygnet. Att komma hem, strosande efter en kväll på stan vid den här tiden är makalöst. Sommaren har ännu inte blivit tillräckligt varm för att man ska kunna gå utan jacka men den blixtrar till under dagarna. På natten så är det svalt, närmare kallt och skenet, ljuset är lilafärgat. Trots att man är varm så fryser man lite och det är som att dricka riktigt järnrikt vatten direkt från slang, man blir liksom renad av metallen.

Jag har en dold och väl bevarad hemlighet. Jag är sjukt förtjust i Do-Woop musik. Varför vet jag inte, jag gillar ju väldigt mycket annan musik också. Tror att det är så att den är väldigt stämningsfull och man får en sån där idé om att livet står för dörren och väntar på att få bli levt.

Den ska spelas nattetid och då känner jag mig som Kemper Boyd, Bud White eller någon annan av James Ellroys karaktärer. Lite laglös, lite skum polis som aldrig sover, eller sover i en bil. Man vaknar till en doft av bilklädsel och varmt kaffe i gryningen. Bilen en gräddfärgad Packard med flyglar och fotstöd, har en sån där radio som du vrider in kanalerna på.Det är L.A Confidential all over och det är kanske den ballaste tiden i världshistorien att vara en levande person.

Det är vi dessa tillfällen som Do-Wop musik funkar bäst.

LA Konfidentiellt är den överlägset bästa bok jag läst och en av de bästa filmerna jag sett. Boken läser jag om med jämna mellanrum, tror jag gjort det fem gånger nu, och man hittar alltid nya detaljer.

Första gången jag läste den fick jag börja om efter 100 sidor för jag hade svårt att komma in i Ellroys avskalade och råbarkade versspråk. Det var lite som att titta på en technovideo på MTV. Kort meningar. Max tre, fyra ord. Väldigt direkt.

Jag har läst allt som James Ellroy skrivit förutom den senaste som står cirka en meter ifrån mig. God litteratur ska man närma sig med respekt och vi har arbetat på detta i tre månader nu. Jag gillar inte den svenska titeln ”Oroligt Blod” utan fäste mig vid den engelska ”Bloods a Rover”. Den sista delen av Underworld USA trilogin ska förtäras som en delikatess och jag spar den till de tre veckorna som jag är barnfri i sommar. Den är för tjock för att bära med sig. 750 sidor inbunden och rödsvart.

Keegan och jag beslöt oss för att kolla lite fotboll på Biggen. Vi inledde med en bra middag på något stekhus vid norska kyrkan. Bra käk, sensationellt bra Whiskey Sour. Börjar tröttna på ställen som har två sorters öl på kran, Tuborg och Toborg Hof svarade servitrisen på min fråga. Jag har absolut inte något emot öl från våra sydliga grannar. Den är helt okej men att det ska vara det enda alternativet är skumt. Det är ju inte Sovjetunionen vi lever i.

Äntligen fick man se en bra match igen. Uruguay spelar en fantastiskt fin fotboll, anförda av sin härförare Diego Forlan, demolerade de värdnationen. Magiskt. Forlan gör två vackra mål. Straffen trär han in under ribbans underkant med minimal marginal på ett sätt som i teorin är omöjligt, men med en kraft som är förödande och den sitter där och Bafana Bafana är slagna i järn. Trots Forlan så är det Luis Suarez (Ajax) som vi tittar på. Han är en duracellkanin och jobbar, blir slagen på käften, nersparkad men han är tillbaka i nästa ögonblick. Under en period i matchen så blöder han i munnen och springer omkring med en trasa i munnen.Han gör en fantastisk match, men jag är övertygad att Forlan får alla rubriker i morgondagens tidningar.

Som vanligt, när man är ute med Keegan så blir det många och långa diskussioner om en del viktiga ämnen, det vill säga dom jag tar upp och en del andra som han kommer på. Det positiva är att jag oftast har rätt och att han tror att han också har det.

Big Ben måste ha den absolut sämsta Mojiton i stan. Smakade som bensin nästan, med en hint av disel. Fortfarande så har de inte hittat något rengöringsmedel som får doften av elefanthus att försvinna från toaletterna, trots detta så är det ett bra ställe, jag menar hur mycket tid spenderar man på muggen? Tio olika fatöl uppväger det mesta.

För ovanlighetens skull så var det rikligt med damer på puben vilket ju är trevligt, även om man inte pratar med dom, utan koncentrerar sig på ovan nämnda diskussioner.

Såg på The Voice på TV här om dagen. Det diskuterades om man skulle få köra studenter på lastbilsflak inne i staden. Helt okej för min del om man kör dom till soptippen när man är klar. Nej det var elakt. En person som arbetade som lastbilschaufför ringde in och förklarade att de får banne mig skylla sig själva om de ramlar ner. Att det faktiskt gör ont om faller tre meter och att det är viktigt att man håller i sig. Därefter tillägger han att han kört sådana här ekipage vid flera tillfällen, bland annat vid Pridefestivalen. Då säger han besviket att vid det tillfället så var det ”minsann ingen som ramlade av.” ”När man ville att det skulle hända.” Finns det sådana personer i livet fortfarande? 2010? Hur tuff är man som programledare om man inte ber den här personen dra åt fanders? Lite mer borde man nog kunna kräva av en person med det jobbet.

Det krävs i stort sett ingenting av dagens journalister mer än att de är lite stöddiga och har en åsikt. En liten detalj i Peter Wennmans krönika i tisdags visar att vi har en lång väg att vandra då det gäller jämställdhet. Han kommenterade Capellos uppgivenhet vid Englands sista träningsmatch inför VM enligt följande:

”Han blev så upprörd över de engelska spelarnas klumpighet att han vid ett tillfälle blev tillsagd att sätta sig på bänken av fjärdedomaren – en ung flicka.”

Hade det varit bättre om det varit en äldre flicka?

Hade det varit bättre om det varit en man?

Hade det varit bättre om det varit ung pojke?

Jag säger bara GUBBJÄVEL! Vad har det för betydelse om domaren var en ung flicka, det kunde ha varit en zebra, men i form av att vara fjärde domare så har han/hon/det rätt till respekt i sitt ämbete och ska inte dömas av någon skitnödig gubbjävel som ligger på hotellet och super under hela VM.

Själv är jag lika svinig mot alla domare oavsett ålder, kön eller etnicitet. De har dock min respekt för det dom gör. Tidningen Aftonbladet borde inte släppa igenom såna här gubbsjuka kommentarer. Det förstör. Jag blev så förbannad att jag skickade ett mejl till Wennman, vi får se om jag får svar.

Hetaste låten just nu förutom Oscar Linnros är Sarah Silverman med "I f***** Matt Damon" finns på tuben. Jag ska dessutom leta upp Jimmy Kimmels svar "I f***** Ben Affleck".

Ett minne från förr: Person ett säger till Person två. ”Pippar du fortfarande den där puckelryggen?” ”Ja vi är gifta nu.” Ett exempel på två personer som inte kommer prata så mycket mer med varandra, åtminstone inte under den kvällen. Det finns en liknande scen i ”4 bröllop och 1 begravning", men den här är faktiskt sann, även om jag inte var närvarande.

Ett tillfälle där jag var närvarande vid, var på en finlandsfärja någon gång i början på 90-talet, då en kompis, numera nyhetsuppläsare på lokalnyheterna, kom in i hytten tidigt på morgonen och ville ha reda på om min kompis Christer hade ”Kn***** den där bruden”. Lite plumpt kanske, men vi var unga och det var ju bara vi grabbar där. Han var dessutom väldigt påstridig och tjatade en del ända till han såg ”den där brudens” fötter i fotändan på Christers säng. Lite underlig stämning minst sagt.

Det är ju inte bara så att frågor eller påståenden om sex gör folk lätt obekväma. En mästare på detta är George Costanza i Seinfeldt, men han är ju trots allt nästan fiktiv. Jag var på ett bröllop i Bryssel i mitten på 90-talet där min bror blev utnämnd till ”Dagens George” nästan varje dag.

Vi var ett gäng arbetskamrater med fruar och dylikt, och trots att vi jobbade på samma företag så var vi inte speciellt bekanta. Så vi bekantade oss första dagen.

När sedan bröllopet var över och det var dags för middag så kom min bror ut från toaletten där vi andra stod. Tyvärr så fungerade inte handtorken på toaletten, och den första som sträckte fram handen var givetvis en kvinna. Brodern hälsade med sin blöta hand (ja vad tror man om någon som kommer ut från muggen med blöta händer?)dessutom så var han noga med att poängtera att det ”var kul att träffas och vem var hon släkt med etc”. Eftersom det var samma kvinna som han suttit bredvid dagen innan och pratat med i tre timmar så blev den så kallade artighetseffekten väldigt liten. Han försvarade sig med att han inte kände igen henne för att hon var sminkad. Bättre eller sämre? Ja det avgör inte jag.

Han krönte denna kväll med att trampa i en hundskit, vilket han förtvivlat försökte förklara för taxichaffisen på sin knaggliga engelska. Taxiföraren talade säkert bara flamländska och såg rätt besvärad ut mot slutet på resan. Än idag förstår jag inte vad som drev honom att förklara detta, dessutom på ett språk han inte kan så jättebra.

I Oceans 13 så säger en av de två bröderna från Utah: ”Du gjorde ett bra jobb” och den andre svarar: ”Ja det var därför som de bad mig att göra det och inte dig.” Återigen ett exempel på dålig social kompetens.

Idag satt jag på Kronans Droghandel och skulle hämta ut sonens allergimedicin, och fick syn på en gammal bekant. Jag började genast fundera på huruvida hon gjort ett ansiktslyft eller något liknande. ”Den där skönhetsoperationen borde du stämma din läkare för.” Hade jag kunnat sagt men nu är jag ju en väldigt sublim och inkännande person så jag lät bli eftersom jag vet att det skulle funkat dåligt att ens ta upp det ämnet. Känsliga saker, serru. Speciellt dåligt funkar det om personen man säger det till, inte har gjort någon skönhetsoperation.

Då det gäller skönhetsoperationer så finns det egentligen bara ett medel och det är öl. Det slår ut botox varje dag i veckan. Efter åtta öl har man fyllt ut varenda rynka i kroppen och mer därtill.

Jag har en kompis som bor på Stallvägen i Tyresö och heter Björn, som ibland ledde allsången vid festliga tillfällen. Hans paradnummer, ”Hugger i Sten” av Lars Winnerbäck, brukade även accompanjeras av lite luftgitarr. Vid ett sådant där festligt tillfälle så gjorde en av mina mindre nogräknade vänner det fatala misstaget att han drog ner volymen på stereon när refrängen skulle starta. Det hade ungefär samma effekt som att dra ner byxorna. Stallvägens Anders Lundin kunde ju inte texten, inte ens refrängen. Det blev en ganska pinsam stämning som enbart kunde överbryggas med mängder av tequila.

Men det är ju å andra sidan inte så lätt att sjunga rätt. Nu kanske det låter som om jag tar Björn i försvar men det gör jag inte. Däremot så vill jag påpeka att det är rätt lätt att sjunga fel ord. Det kan hända den bäste. Jag trodde exempelvis under många år att texten till Yazoos Only You löd ”All I needed was to love you gay.” istället för det korrekta ”All I needed was the love you gave”. Men hallå, Yazoo (åtminstone ena halvan)  behövde ju ofta lite gay love och då inte i betydelsen glad utan den andra betydelsen. Så det är ju ett mänskligt och ändå ganska logiskt fel.

När jag var liten var jag besatt att lära mig alla texterna till de skivor som jag hade, vilket i slutändan gjorde att jag kunde runt 100 Beatles låtar utantill. Jag har aldrig kunnat sjunga, men det är ju bättre att kunna texten för annars så blir det som med Björnes magplask. Hans anseende har inte hämtat sig ännu.

Läste en intervju med sångaren i Hästpojken som berättade om att många hörde fel på deras första hitlåt ”Shane McGovan” och tyckte att dom sjöng ”Tjejen med kaggen”. Så när jag numera lyssnar på den låten så hör jag bara ”Tjejen med kaggen” hela tiden.

Jag har en kompis som är musiker och spelar i band. På det glada 80-talet när det var viktigt att kunna alla texter, för de var ju inte bara nonsens på den tiden. Han skulle provspela i ett nytt band och de körde några standardcovers. På den tiden i landet Sverige så regerades detta av tre snubbar från Rågsved som bestämde i princip allt. Att köra en Ebba-cover var något som alla skulle kunna på den tiden så även min kompis, och de spelade ”Vad har jag gjort” där refrängen går ”lika grå som betongen.” tyvärr så hade inte min vän varit så uppmärksam på texten utan sjöng ”Linkar på som en fånge”, vilket föranledde resten av församlingen att sluta spela för fråga om de hade hört rätt. Vilket han glad i hågen förklarade att så gick nog texten.

Nu är det skolavslutning för gymnasiet och då är det viktigt att minnas att textraden i ”Den blomstertid nu kommer” lyder ”Och skola oss påminna” och INTE ”Och skona oss från sniglar.”

Att promenera är ju inte något jag sysslat med de senaste månaderna, men visst är det skönt att ta en liten tur i sommarsolen. Det vill säga om det inte blåser. Jag gillar förvisso när det friskar i lite grand men på sistone så är det bara jobbigt. När det blåser så låter det som om klass 4B har blockflöjtskonsert när jag traskar på. Först fattade jag inte vem det var som visslade på mig, men efter ett tag ramlade polletten ner. Hålen i mina kryckor förvandlar mina gångredskap till en jädra flöjt. Ju mer vind desto mer musik. Vet inte om folk som jag passerar märker något och tror att jag är ett sjukt pervo som går omkring och visslar på tjejer, men jag skäms varje det blåser. Imorgon så ska jag tejpa igen dom….

Det var mors dag för några dagar sedan, och jag vet att som moderslös sedan fem års ålder så brukar jag hoppa över den dagen.  Det var inget vi firade hemma hos mig. Min styvmorsa har ju aldrig direkt gjort anspråk på att vara morsa åt mig. Tvärtom så var hon rätt tydlig med att vi inte var släkt, vilket jag tyckte var positivt så jag under inga omständigheter vill vara besläktad med henne.

Min mors dag firar jag alltid på alla helgons dag istället. Jag tycker det är bättre.  Hon är ju trots allt död och begraven. Hon förolyckades i en bilolycka som var (om jag förstått rätt) hennes eget fel en vårdag 1970. Jag var fyra och ett halvt och fattade inte mycket. Jag fick bo ett tag hos faster Gun och farbror Emil, något som jag verkligen gillade för där var det alltid kul. Man körde båt. Ja Emil ansåg att var man så pass stor att man stod upp, så borde man kunna styra en båt, och man fiskade. Emil var egentligen affärsman, och en riktigt duktig sådan, men jag trodde väldigt länge att han var fiskare. Varför körde han annars upp mig klockan fyra på morgonen för att vi skulle hämta in näten? Det låter ju ganska sjukt men det här var en mycket bra tid i mitt liv.

Jag minns hur min farsa berättade att mamma var död, och jag spydde ner hela sängen.

I ärlighetens namn så minns jag inte min morsa, mer än från de foton jag fortfarande har kvar. Tror att det kallas förträngningsmekanism. Kommer ihåg väldigt lite från tiden efter det. Jag vet att vi kallade hennes Opel Kadett för Putte och att vi gav namn åt de två skorstenarna vid Farsta strand, där vi bodde. Ett minne har jag dock och det var när morsan kom in med min Kalle Anka som hade kommit i brevlådan. Hon gick genom vår hall i lägenheten med tidningen i handen. Det är det enda jag har kvar som är riktigt. Samtidigt så undrar jag om det verkligen var min tidning? Troligen så var det min brorsas som är fem år äldre, så inte ens det är ett riktigt minne. Det är egentligen skit att man inte kommer ihåg bättre men vad ska man göra.

Ibland tänker jag på hur annorlunda, och självklart det är för människor som har två föräldrar. De kan klaga på att morsan eller farsan är jobbig. Det finns dagar då jag också önskar att jag hade en morsa som var jobbig.

Så varje alla helgons dag så tvingar jag någon stackars sate att köra mig de fem milen ut till Sorunda, hon är begravd där eftersom hon ansåg att det var himmelriket på jorden, och det kanske det är. Sätter en blomma eller en krans.

Saturnus blir bestulna på två pinnar. Domaren bedömer en snygg tackling som en fällning. Den gamla Bajaren/Rörmokaren Magnus Levert far upp som om en hemoröjd precis spruckit. Jag vet att jag hade rätt. Har aldrig gillat spelare som lagt sig och det har nog inte Levert heller gjort, men Älta hade inte mycket att komma med och det var deras chans.

Kul att se Salas i Älta, spela som guden Tor. På min tid var han klurig ytterfältare men numera mittback. Synd att inte min stora favorit från mitt senaste Tyresölag Mattias inte fick komma in och visa något. Ändå kul att träffa hans föräldrar och veta att han lyckats vända det negativa och allt han tyckte var tråkigt med fotboll till att spela. Sånt gör en jävligt glad. Chirre gör sällan någon besviken på en fotbollsplan. Alltid ett gott hantverk. Oerhört kul att se Stefan Henriksson på plan igen. En gammal favorit som har dragits med en massa skador.

Vad som också gör en glad är personer som jag gillar. Att spendera dryga tre timmar med Robban på indiern nere vid korsningen och dra alla dessa djupa och odjupa diskussioner gör mig fantastiskt lyckligt. Man stöter och blöter och garvar åt varandra. Man blottar sina tänder, och man känner att de här minuterna i livet är så bra att man inte vill att de ska sluta.

Kom hem sent och fick tag på ytterligare en person som jag har en förmåga att roa och som jag uppskattar oerhört. Trots att vi inte träffats sedan typ andra klass. Ibland så bara funkar saker och man skrattar åt samma saker fastän man sitter och skriver framför en dator. Ja det finns värme i ord som kommer den vägen faktiskt. Konstigt är det men Plätten är så förbannat skarp och kul och nästan lika vass som en svärmorstunga.

Jag tror att det är årstiden som gör att såna här saker händer på samma kväll och man kommer att tänka sig tillbaka till dom när snön faller. Min farsa berättade en gång en historia om när han och  farbror Kalle drack eau de vie och sockerdricka på landet en kväll. Det var så fantastiskt gott att de skulle återuppliva det hela på julafton. Okej alla som druckit eau de vie vet att det smakar rakvatten och endast duger som fönsterputs och att hälla sockerdricka i konjak är det för övrigt spöstraff på. Kort sagt så smakade det inte alls som den där förtrollande kvällen i Sorunda, men i det ögonblicket så var det precis livet.

För övrigt så är Jesse DeNatale det skönaste som jag hittat på nätet på jäkligt länge. Jag rekommenderar ”Dreamers Holiday” eller ”I hear your voice” båda finns på spotify.

På Spotify så gör man reklam för ett vin som kostar 125:- för tre boxar inklusive skatt. Bara en sån sak. Det måste var kanon.

Snart så kommer Råttan att fylla staden med sitt flinskalliga, nästan skinnlösa huvud, det är en annan sak som gör mig jävligt glad. Jag skulle i och för sig gilla att hans huvud hade lite mer skinn men man kan inte få allt. Dessutom så är ha grym på fotbollsquiz.

Det är nu bara elva dagar kvar till VM börjar och det är ju underbart. Det är bara sex dagar till Oskar Linnros debutalbum är ute. Det är sällan jag förbeställer saker men den här är given. Vad ska man annars dansa sig galen till på trallen i sommarnatten?

Oerhört kul att träffa alla. Det kändes väldigt i hela kroppen. Väldigt kärt och nära och kul på en och samma gång. Att så många kom gjorde det hela så himla kul. Ledsen för att jag tyckte att det blev för mycket ryggdunkanden så jag blev tvungen att roasta alla men det var ni värda. Jag gjorde det enbart för att jag älskar er, och det fattar ni säkert. Kul kväll. Bra idé av Lappen att köra nästa på finlandsbåten.

Vi hoppas att alla hade lika kul som jag hade. Det blev ju lite vilda västern på slutet men inte värre än att Lenny kunde hångla upp problemet, på sitt sedvanliga sätt. Många bra historier odlades. En som jag mycket undrar över är den om att Sussi dragit en tennisboll i skallen på mig när vi spelade brändboll, fast det kanske är just därför jag inte kommer ihåg det.

En sak som jag förknippar väldigt mycket med högstadiet är den där 50-tals hajpen som pågick med Grease och annat. Det var ballt att vara raggare. Något som jag har svårt att förstå idag. Det var kanske några dagar kvar till man skulle upptäcka sådan styggelser som Clash, Ebba och KSMB.

Så var det fredag igen. Fredagar är bäst, för då får man bästa starten. Då har man på DN samlat upp allt bra på en och samma gång. Man börjar med den långa Rockystrippen sedan går man vidare till Strage. Jag har alltid svårt att hålla mig från att tjyvläsa eftersom Rocky är placerad precis under, men jag klarar även sådant. Idag tror jag Kellerman dessutom totat ihop den fulländade seriestrippen.

Fredrik Strage är en fantastisk kul krönikör med stor självinsikt och han hittar alltid roliga ämnen att göra sig lustig över. Det jag ibland undrar över är får han full lön för att skriva den där krönikan och lever på det, okej jag vet att han recenserar en del prylar i veckan naturligtvis, men det verkar vara ganska lite att göra en full arbetsvecka.

På fredagar kan man även läsa den hämndystna och ibland hänsynslösa Åsiktsmaskinen som alltid oemotsagd sågar/hyllar vad som nu den sett på stadens gator. Visst håller man med om att det var lugnare förr när medelålders män köpte HD och fransjackor än som nu, 24-växlade cyklar och lycrabrallor?

På fredagar är det ytterligare en Rocky, oftast pallar man bara en om dagen, speciellt om den ena är sjukt kul. Idag var båda fullkomliga. Hade Tom Cruise varit där så hade han sagt ”Rocky, You complete me”, men det var han naturligtvis inte.

Det ska vara bra väder idag, jag bara hoppas. Det finns en låt med Regina Spektor som börjar: ”Summer in the city is cleavage, cleavage, cleavage.” och det är ju totalt korrekt men då måste det vara varmt och inte halvljummet ute.

Har nu fått komma ut på grönbete två dagar på raken. Först en smått fantastisk kväll med Johan Hamrin på Mosebacke där vi kollad in Magnus Carlsson och hans jazzcombo. Goran Kajfes och Ruskprick Johansson på ett blås som var skrivet i himmelen. Magnus sjunger inte som andra människor och bandet spelar väldigt mycket efter hans röst, som är som en orgel ungefär. Vissa moment var så sjukt dynamiska att man nästan inte trodde att man såg på det. Fick en grym backflash när dom spelade en fantastisk version av den gamla Pogues låten ”Summer in Siam” på ett sätt som nästan fick en att gå sönder.

Jag spelade in den låten på Eva Lanneborns telefonsvarare på fyllan vilket totalt sabbade vårt förhållande. Hon visste väl inte bättre flickstackarn. Det är ju den vackraste låt som skrevs på 90-talet. Med bandets fantastiska pianist blev det som ett känslosamt crescendo i pallet.

Magnus har nu gått upp på första plats på kända personer som jag delat pissränna med. Strax före Svullo (R.I.P) och Rickard Wolf. Ja listan är inte längre, tyvärr. Svullo var dock lite roligare än Magnus. Det kändes oerhört kul att få en stor kram av Mange i alla fall efter att jag förklarat att hela svenska folket pinkar i brallan när han sjunger i ”På Spåret” och borde släppa fler egna skivor.

Pratade även med Goran där jag förklarade att jag trodde att han var typ 60 år vilket han tyckte var skoj och inte ovanligt. Sen så härmade han Micke Wiehe som hade sagt ungefär samma sak. Underbara personer givetvis så kramade jag både Goran och Ruskprick innan jag gick hem.

Med señor Hamrin som min ledsagare styrde vi stegen mot Strand. Fantastiskt ställe. Tusen personer på dansgolvet. Rundpingis. Positiv stämning. Konichitvia Bitches på scen. En skum konstellation. Ingen spelar eller sjunger, bara lite percusions, som dansare har man Robyn och som caller har man Tomas Gylling. Ett enormt tryck på dansgolvet, och den som har roligast verkar vara Robyn. Sist jag träffade Gylling så pratade vi om en låt av Jan Sundin som hette ”Krokodilen”. På den tiden hade han ett radioprogram som hette Pang Pang Krokodil.

Vi konstaterade att Hamrin inte längre är lik Rutger Hauer utan mer lik Bill Nighy och att hans söta dotter Tintin är lik Gina McKee som spelar Bella i Notting Hill. Johan hörde av sig dagen efter och påminde mig om att jag var rätt lik hans manager i Love Actually och jag kan ju bara medge att han har rätt. Jag säger som han säger  i filmen ”it have been an honour.”

Känner mig så grym ikväll. Spelar ”Hugger i Sten” gång på gång. Det är vår nu och inga Annor eller annat kan skada mig. Det är alltid kul när man analyserar gamla förhållanden och i det här fallet så tänker jag på hur hon en gång sa: ”Jag tycker att samtalet är så enormt viktigt”. Vilket är lätt komiskt när man gör slut på telefon och sedan inte har tid att prata med en. Problemet var ju att vi inte pratade. Är man då så intresserad av dialogen eller säger man det för att det låter djupt? För att man är en pappfigur? ”Du vet ju hur det är. Man är ju sig själv närmast.” Nä jag vet faktiskt inte det. Det är rent skitsnack om man på ett allvarligt sätt bryr sig om en person.

Så vad ska man tänka? Jag städar med rätta ur hennes hylla i badrumsskåpet som hon fick av mig och Rasmus och borde ha vårdat bättre. Jag saknar ingen som bara är på låtsas. Inte någon av dom. Troligen så är det så att dom sitter och saknar någon som de aldrig egentligen haft.

Nej det är inte alltid så. Oftast så är de rätt förbannade personer som av misstag hamnat i ett sevice yrke. Det kanske man inte kan rå över men om man nu ändå har som arbete att framföra ett stort fordon så borde man väl ändå kunna vara lite glad för det. Man är ju ändå störst i trafiken.

Eftersom jag går på kryckor så brukar jag sitta längst fram, eftersom jag inte kan gå så fort, har ett brutet ben och inte kan böja mitt ben så himla bra. Jag har betalt min biljett. Det kostar massor med stålar och om jag meddelar chaffisen det så borde man kunna gå och sätta sig eftersom ingen vill ha köer. Det tar ju trots allt en del tid att hala fram kortet när man kryckar sig fram. Oftast är det okej men nu har jag ett par dagar på raken träffat på två idioter som anser att de inte litar på hurvida jag har betalt och då kallat fram mig. Båda två tyckte att det var en god idé att börja köra medan jag försökte stå på ett ben och en krycka. Den första fick mig att tappa både plånbok och krycka. Okej ingen big deal egentligen, men det är rätt genant att inte kunna ta vara på sig själv och agera som nåt jävla kolli.

En busschaufför är kanske trots allt en man med hjärntumör som vi brukade sjunga när vi var små? Tack och lov så har vi våra vänner som härstammar från andra delar av världen som alltid vinkar förbi en och litar på att man har betalt. Man tar kanske hand om folk som är lite handikappade i andra delar av världen?

Varför i hela fridens namn ska man visa kortet för chaffisen? Låt honom köra bussen istället och ha tätare kontroller så kan man gå på i alla delar av bussen, precis som i England exempelvis. Man går på färdmedlet och då har man biljetten i fickan. Har man inte det, så åker man inte dit, utan en artig person upplyser en om att han säljer biljetter. Då får man med andra ord köpa en biljett, inte konstigare än så. tro mig jag har tjuvåkt på Londons tunnelbana.

Skillnaden mot här hemma är att vi alltid ska ha sån koll på allt. Varför ska en busschaffis ställas som ansvarig för att han släppt på nån som fuskat sig på? Varför kan vi inte lite på resenären?