Stress
För att komma bort från stress så ska man gå i god tid. Det gjorde jag idag. Är tidig till bussen. Köper en kopp kaffe. Går ut lugnt och upptäcker att bussen står inne. Ökar takten. Bussen åker, jag springer hojtar, ropar och bönar på samma gång. Hedersknyffeln till busschaufför stannar och släpper på mig.
- Jag trodde att det var 24:an.säger jag tacksamt.
Det hör till saken att buss 824 kallas bussen från helvetet, mjölkbussen och så vidare på grund av sin sightseeingrunda runt Vendelsö.
- Nej då. Det är lugnt. Svarar han.
Det hör till saken att man inte ser vilket bussnummer det är från det hållet jag kommer då det ligger exakt i rät linje med varifrån jag kommer springande med min kaffekopp.
Vid den första hållplatsen märker jag att chauffören troligen inte hört vad jag sagt utan bara återgäldat min artighet, för 840 stannar inte vid den hållplatsen. Jag blir till slut avsläppt. Jag har fem minuter på mig att ta mig tillbaka vilket borde fungera utan problem. Dessvärre så fungerar man ju så att om man ser bussen stå inne på 300 meters håll så kan den ju gå närsomhelst. Dessutom så inbillar jag mig att den ibland går för tidigt, det vill säga de gånger jag missar den.
Jag börjar haltande springa mot hållplatsen när den nya ryggsäcken släpper i ena hällan. Givetvis. Inget större bakslag, jag tar tag i den andra. Det heta kaffet rinner över min andra hand och jag förbannar mig själv för att jag tog mig tid till ett fullkomligt meningslöst samtal med Pim, som äger Pressbyrån i centrum, och glömde servetter.
Jag hinner med bussen, troligen för att han ser mig komma lufsande som Quasimodo längs Bollmoravägen. Svettig, skållad och kletig sätter jag mig ner och funderar på ifall det verkligen är så himla bra att gå lite extra tidigt hemifrån.
