Kändisar på stan
Stor dag för mig i måndags. Jag är totalt urusel på att känna igen celebriteter ute på stan. Jag kände inte ens igen clownen Manne när han stod två meter ifrån mig, och den gubben har man ju fortfarande mardrömmar om. Mannen som lärde mig tecknet för vindruvor. Min vän Stickan däremot har alltid full koll om man går på stan. ”Där är han som spelade Koma i Storstad” eller ”Kolla där sitter han som spelar trummor i Lustans Lakejer” brukar det låta när man går på stan. Jag är väl medveten om att han kan luras och bara spela märkvärdig men jag är en rätt godtrogen person och vill ju verkligen att det ska vara sant så jag köper och avundas.
I måndags tog jag dock min revansch. Vi var på Stadion och kollade fotboll. Innan det så tog jag en promenad längs Valhallavägen och Sibyllegatan upp och då kände jag igen en ishockeyspelare. Det är dessutom dubbla poäng eftersom dom alltid har hjälm, låt gå för att det var Peter Forsberg, mannen som gav oss gummiskorna, men ändå. Väl på Stadion så kände jag även igen Gurra och Pedda från Just D, visst Stickan påpekade, troligen medveten om sitt underläge, att Lars Gunnar Björklund satt ovanför oss, men det gör han ju varje match så…
Senare på kvällen så reducerade han igen då han kände igen en kille i hatt som var med i EMD, Erik eller Elis har jag för mig att han hette. Det som var roligast var att han var så där svinkåt som folk bara är på Finlandsfärjan, och verkligen raggade på alla (ja inte mig) och har man en sån där Vanhedenhatt på skallen så får man bergis alltid napp. Det är jag nästan säker på.
Det kändes dock som en rätt överväldigande seger om man mäter. Två hip hop legender och världens bäste hockeyspelare de senaste decenniet slår enkelt en före detta programledare på tv och en snubbe från Idol. Och ja jag vill påstå att Just D är legender för de var först och störst innan mer seriösa akter som TLK och Ken Ring tog över. Trots det så kommer de ändå alltid vara Sveriges svar på Beastie Boys.
Så nära har jag alltså varit berömda personer den här veckan, lägg till att jag skakade hand med Markus Krunegaard på en kompis födelsedagskalas för ett par veckor sedan så fattar ni i vilka kretsar man börjar röra sig i.
