Maktförskjutning?
Likt det gamla Rom och antikens Atén så faller gamla dynastier, så även inom Stckholmsfotbollen. Är det en sådan förändring vi sett under våren, för betänk följande:
1. AIK och Djurgården innehar tolfte respektive 13:e plats i allsvenskan för herrlag. Hammarby det största och mest älskade laget befinner sig i ettan.
2. Brommapojkarna befinner sig på sjunde plats i Allsvenskan.
I damallsvenskan så har en liknande förskjutning av makten skett:
1. AIK, Djurgården och Hammarby innehar platserna 11,12 och 13
2. Tyresö FF ligger på fjärde plats.
I Damallsvenskan har även publikstödet förskjutits. Tyresö FF hade 1200 åskådare på sin första hemmamatch medan de traditionella Stockholmslagen har ett snitt mellan 250 och 330 åskådare. Det skulle vara som om ett lag i Superettan hade dubbelt så mycket publik som ett i Allsvenskan...Okej dålig exempel eftersom det hände förra tisdagen då Djurgården och Hammarby spelade samtidigt. 12 000 – 5400 i Superettanklubbens favör. Det är ändå anmärkningsvärt att tre etablerade Stockholmsklubbar har mindre publik sammanlagt än en nykomling i Damallsvenskan.
Där har BP något att lära sig, då deras publiksiffror ligger på ungefär samma nivå som Tyresös. En sak som de faktiskt lärt sig, är att acklimatisera spelare. Djurgården skippade John Guidetti därför att de ansåg att lånet skulle bli för kort och att det inte skulle gå att acklimatisera den unge talangen. I BP blev han snabbt varm i kläderna och för att citera Kim Bergstrand lite fritt: ”Det ser ut som om han och Pinones har spelat ihop i tio år.”
Fast man kanske ska ge Djurgården lite cred för att ha läst av läget rätt ändå? De har ju faktiskt ingen forward i truppen som ser ut att ha spelat på den positionen så länge. Oftast så ser det ut som om det är första gången.
