Äntligen en bortaseger
Det var ett tag sedan Hammarby vann en bortamatch utanför Stockholm, någon gång på hösten 2008, tjatade TV4 reportrarna om vid varje ögonblick som gavs.
Jag gillar ju Trollhättan, inte bara för att faster Gun bodde där, eller att de har en målvakt som heter Wennergren utan även för att de satsar hårt. Det har de gjort sedan 2001 då de slog ihop tre (tror jag det var) konkurrerande klubbar som låg ungefär på samma nivå. Sammanslagningar är nödvändiga för att klubbar ska kunna utvecklas och de har varit rätt frejdiga och fräcka. Kul. Nu är de etablerade i Superettan och har ett hyggligt publiksnitt. Kul för dom.
En sak som jag nästan varje gång reagerar på är hur taffliga arenor vi har i Sverige. Visst är det kul att småklubbar kan spela på hög nivå, men borde det inte ställas högre krav i arenafråga? Det ger en rätt össtysk inramning när man kollar matcher från dessa platser. Visst är det folk där men de står antingen och kollar matchen på tvåhundra meters avstånd bakom stavhoppsgropen eller så har de fått plats på en provisoriskt läktare som forslats tid just idag.
Jag kan förstå att det måste varit tungt för lag som Stevenage Borough, Kidderminster Harriers med flera då de nekades att spela i den lägsta engelska proffsligan när de vann Conference League på 90-talet, men för att råda bot på detta så måste man numera ha en arena som matchar ligastandard om man ska spela där. Varför inte göra på samma sätt i Sverige. Då skulle vi slippa detta och få en betydligt bättre inramning på evenemanget.
Jag är medveten om att detta skulle utestänga rätt många klubbar att spela i de högsta serierna men är inte det ganska bra? Då skulle vi få ett större fokus på vilken väg man skulle gå i klubbarna. Att välja att spela som amatörer är inte ovanligt att klubbar i andra länder gör på grund av att ekonomin inte tillåter detta. En form av självsanering som dessutom gör att intressantare fokus på de lokala serierna.
Om man kollar över sundet på den engelska kanalen så fungerar ju Conference League (div 5) som ett mästerskap för amatörlagen, även om större delen av lagen numera är fulltidsproffs. Man har tid och möjlighet att bygga långsiktigt för att så småningom, när man byggt arenor, en hygglig fanbase och en god ekonomi, kunna kliva in på de stora scenerna.
Ett intressant exempel är Wimbledon som inte gjorde entré i ligan förrän i mitten på 1970 talet och sedan fick börja om som AFC Wimbledon i den lägsta divisionen. Nu är man topp tio i Conference League med ett publiksnitt runt 3 000 åskådare per match. Det dröjer nog inte länge förrän de är tillbaka i proffsligan igen.
Det skulle vara betydlig roligare om FC Trollhättan skaffat sig en riktigt juste arena så att de kan erbjuda trestadspubliken lite riktig underhållning, ja det är väl ingen som riktigt håller på Oddevold längre? Vänersborg satsar ju på bandyn, med all rätt. Om sanningen ska fram så har Edsborg en rätt fin läktare men den ser man ju inte eftersom det är därifrån man filmar.
Och vad ska man säga om matchen då? Ja det var ju inte så där jättebra, lite högre tempo än en Djurgårdsmatch kanske men inte mer. Limpans 2-0 mål var fantastisk vackert, så jag misstänker att jag måste sluta gnälla på honom. Även junisen på kanten gjorde mål men inte så mycket mer, in med Simon Helg. Positivt att försvarsspelet såg lite bättre ut, men måste Monteiro slå alla bollarna upp på läktaren? Är han nervös eller? Det som dock oroar är det centrala mittfältet som inte är som den tryckkammare av kreativitet som krävs om vi ska vinna serien. Bojassén är inte någon riktig bollvinnare ännu men det kanske kan förändras? Jag vill ju se en Neill Lennon typ som både vinner bollar och kan fördela dom på ett giftigt sätt.
Nåväl på lördag så gäller det Norrköping och då sitter jag på plats istället och ser oss rulla hem tre poäng till Södermalm.
