King Cobra

Jag har skådat ljuset

Som den store entreprenör jag är så har jag precis skådat ljuset, tyvärr så gick den min näsa förbi. Hade jag kommit på en så hade jag varit miljonär för länge sedan. Våra goda vänner på SJ (Satans Järnvägar) har beslutat sig för att ta bort resegarantin nu när det blir dåligt väder. Är det inte vid såna här tillfällen som man ska vara glad att man tecknade en sån? Det var då som SJ kom på den briljanta idén att ta bort den eftersom det var dåligt väder. Tänk om fler tänkt samma tanke? Ni som tecknat en reseförsäkring och får svininfluensan får inte ut nåt för det är ju så många som får det nu. Eller om ditt hus brinner ner och Trygg Hansa inte betalar ut på grund av att det var eldningsförbud i området?

Som vanligt då det gäller SJ så tror jag ändå att de kommer undan med det. De har ju gjort det förr. För något år sedan så fick de svenska folket att boka sina tågbiljetter ett år i förväg för annars så inträder ”Svarta Börs” priserna, och då, dvs om man ska boka en tågbiljett med kortare respit än två månader så får man betala vad en västindienkryssning kostar.

Janne är jätteglad och kommer säkert att kamma hem någon form av gratifikation. Kanske en bonus?

Eftersom jag ska sitta med gipsat ben i åtta veckor så har jag tagit tillfället i akt och gått med i Love Film, en filmklubb som absolut inte är någon porrfilmsklubb utan jag tror att namnet ska syfta till att det är för dom som älskar film. Det funkar så att man gör en lista så skickar dom hem filmen till en vilket ju är bra när man inte är så rörlig. Det är ganska kul att kolla igenom och leta filmer, för man hittar en del roliga saker. Det är även så att man kan recensera filmerna och sätta betyg. Det är rätt kul och bra om man är osäker på en film man inte riktigt känner till.

Av en tillfällighet så dyker filmen Göra Kanal upp bland komedier. Kanske är det rätt kategori för det finns ingen som heter katastrofer eller liknande. Givetvis tar jag tillfället i akt och kollar in recensionerna. Cirka 2200 personer betygsatt denna film så den har följaktligen en bred bedömning som ger den betyget 3,6! Det hade ju varit ett rätt okej betyg på en tiogradig skala men i det här fallet så är skalan 1-5 vilket höjer min nyfikenhet. Alltså så är denna film en bra bit över medel i kvalitet. Jag har sett denna manuslösa sörja och jag vet att den inte är över medel så jag letar mig in bland recensionerna.

En recensent skriver: Missade betyget, men det blir en femma. En klassiker med många härliga scener och repliker. Kan ses flera gånger om.

Ja men visst är det så eller...

Fler recensioner: En klassiker från 80-talet som brukar visas i svensk TV under jul-och nyår.Enkla skämt och väldigt rolig.Man kommer ihåg speciellt Janne "Loffe" Carlsson med sin dråpliga humor!

Ja Loffe är ju verkligen finlirs humorns riddare.

Fler recensioner: En Bra svensk klassiker. En film från tiden då sveriges filmare kunde konsten att fånga sin publik!!! Ser man den här, lockas man till många skratt!

Det som är signifikativt för de flesta personer som recenserat är i alla fall att de tycker att det är viktigt att se filmen om och om igen och att Loffe är världshumorns fanbärare. Jag undrar lite om det är samma personer som skriver detta som ligger bakom den nya kanalen på min kabel-tv: SF Kanalen. Där visas det svensk film, men mest visas det Göra Kanal. Man kör ”ettan” ibland och så kör man ”tvåan” och emellan det så kör man otaliga dokumentärer om hur man har gjort ”trean”. Tro mig det är inte Tom Ahland som gjort dom dokumentärerna. Det luktar lite TV4 om dom kan man säga. Alltså som det luktar om fingrarna när toapappret har spruckit. Lite unket.

Alla är dock inte helt positiva även om han ger filmen (Göta Kanal 2) en trea så har han dubier:

Lever inte upp till originalet . Måste säga att jag är lite besviken. Stelt och tråkigt. Lena lyfter som vanligt, även denna film. Man ska ha sett den men bara om man sett ettan.

Bara om man sett Ettan? Varför då som något slags straff eller? Lena lyfter som vanligt? Undrar om han menar på samma sätt som i Tre Solar?

Kanske sammanfattar den här recensionen från signaturen Anders det hela:

Se Värld

SUVURÄN KLART SE VÄLD

Bryggarna tog oväntat ledningen i denna rysare då Shaun Harrad hittade rätt redan efter nio minuter men Tjurarna som inför matchen hade tre raka segrar visade snart var skåpet skulle stå, då man ganska kompromisslöst avancerade fram till en 3-1 ledning. Men med 30 minuter kvar att spela så lyckaes Burton reducera till 3-2, endast sex minuter senare kvitterade Aaron Webster.

Samme Webster lyckades med konstycket att få ett rött kort i 90:e minuten men det stoppade inte Brewers från att med en man kort i 96:e spelminuten rulla in 4-3. Mittbacken Tony James höll huvudet framme på en väl avvägd crossboll och gjorde här säsongens första mål. Ska man vara riktigt ärlig så var det James första kasse sedan han kom till Burton från Weymouth för tre år sedan.

Behöver jag tillägga att James innan han köptes från Weymouth spelade 10 säsonger för Hereford?

Publiksiffra; 2 253

Tony James dagens hjälte.

Det är lite skillnad på den västra BMW fyllda delen och andra delar. Här kommer två rykande fina bilder på Stamford Bridge där Lampard och grapparna lapa skumpa efter Chelsea matcherna och Wimbledon FC´s gamla arena Plough Lane.

Är man direkt trött på att läsa den svenska versionen av 4-4-2, vilket man blir rätt fort eftersom den är så jävla urvattnad att man blir förbannad. Svenska tidningsbutiker blir jättesugna så fort de ser en svensk variant på denna utländska och utmärkta publikation att de genast tar bort den engelska publikationen. Det trista med den svenska 4-4-2 är att den inte överför den själ som den brittiska varianten har. Där så lallar man inte bort det otroligt viktiga problemen som Swindon Town har. Man missar inte ifall Crewe Alexandras ytterback har problem med skenbenen. Svenska 4-4-2 gör det enda raka man visar bilder på Zlatan, eller någon annan svensk som spelar som proffs och man följer i princip enbart klubbar på toppnivå. De få sidor som ägnas åt lagen i division 1 är få. De sidor som ägnas åt lag under division 1 är noll. Redaktionen verkar ha fullt med att översätta. Varför är svenska fotbollsmedia så livrädda för att skriva om fotboll på gräsrotsnivå. Det är ju där vi befinner oss. Våra topplag kan ju knappt mäta sig med lag från Albanien längre, så varför inte våga skriva om IFK Skövdes nyförvärv inför nästa års division 4? Troligtvis så är det väl så att man saknar journalister som orkar skriva om detta? Men går man igång på bilder på Zlatan för femtisjunde gången så är valet klart.

Om vi går ett steg framåt så hamnar vi hemma hos Offside som faktiskt gör en del bra reportage och har dessutom den humor som krävs för att framställa ett bra magasin. Tyvärr så går man ofta bort sig i tradiga reportage om Den där killen i Kalmar som alltid är så snacksugen. Dessutom så är formatet förkastligt. Vem fan vill ha en lite bok i fickan? Det sabbar ju alla bra bilder. Däremot så är pappret jävligt snyggt.

Route One är något som har de tidigare nämnda tidningarna saknar. Stil och klass. Visserligen så är det ett renodlat retromagasin men bilderna och journalistiken slår de båda storebröderna med hästlängder. Det är som att få en god mumsig bakelse inkörd i käften. Föregångaren Stopper var makalöst bra den också. Jag försökte köpa den av ägaren men de sex miljonerna han begärde var lite för mycket.

Så gör så här läs skittidningarna på biblioteket och skaffa en prenumeration på Route One så att denna kulturbärare får leva vidare. Om man jämför tidningarna med musik så är 4-4-2 Kicki Danielsson (fullständigt pinsam), Offside får vara Kent-Vi försöker vara bra fast vi är totalt kassa ändå medan Route One är Bruket som inte tar skit av någon.

Lyssna gärna på Bruket och deras fantastiska Sthlm Kallar. Jag tror ärligt och uppriktigt att Route One kan få Rosenbad att brinna.

Peter Patrick Lorimer, en av de största spelarna I brittisk fotbollshistoria. Han var en av stjärnorna i det fruktade Leeds United under 60 och 70 talet och gjorde 676 matcher (238 mål) som yttermittfältare, vilket får anses som rätt godkänt.

Lorimer gjorde debut redan som 15 åring (1962) trots att Manchester United hade mutat hans föräldrar med £5000 tidigare, något som Leeds United betalade tillbaka. Därefter så spelade han inte i A-laget på två år. Säsongen 1966 var han dock ordinarie i Don Revies startelva och gjorde 19 mål på 34 matcher. Lorimer var en mycket stark och kraftfull winger som gärna bröt in i plan för att använda sitt fruktade skott. Han har uppmätts för skott på 107 kilometer i timmen. Vilket gav honom balla namn som ”Hot Shot” och ”Thunderboots”

Leeds United vann sina första titlar 1968 då man vann Fairs Cup och Ligacupen (på den tiden som alla lagen satsade på den) och Lorimer gjorde 30 mål den säsongen. 1969 vann han sin första ligatitel med Leeds och gjorde sin första landskamp för Skottland.

1970 jagade Leeds trippeln men som alla vet så vann de ingenting det året, men Lorimer gjorde ändå 19 kassar från sin vänsterflank. Lorimer spelade FA-cup final tre år på raken men vann bara en gång. Som tipsetra tittare kommer man ihåg den makalösa finalen 1973 då Sunderland vann med matchens enda mål, ungefär som om Hammarby skulle förlora mot Hertzöga. I matchen missade Lorimer öppet mål, TV-komentatorerna hade redan aviserat målet och Lorimer börjat fira, men bollen var aldrig över linjen.Samma år föll man i Europacupfinalen mot AC Milan med samma siffror.

1973-74 var Leeds United näst intill oövervinnerliga och spelade 29 matcher på raken utan förlust i ligan. Det var under denna säsong som man gjorde sitt magiska mål då man spelade 45 pass utan att motståndarna rörde bollen innan man satte den i nätet. Samma år så blev Skottland utslagna i VM av Brasilien och Jugoslavien på målskillnad, Brassarna hade ett mål bättre målskillnad. Att man laget dessutom fick spö av Bayern München i Europacupfinalen (där Lorimer fick ett mål horibelt bortdömt) gjorde säkert inte saken bättre.

Lorimer lämnade klubben 1979 då han inte längre platsade. Först gick han till York City men fortsatte till en Amerikanska penningstinna ligan NASL, där han lirade både för Toronton Blizzard och Vancouver Whitecaps.

Det underliga var att han återvände till sitt kära Leeds 1983 och spelade där i tre säsonger och gjorde ytterligare 76 matcher och 17 mål. Han avslutade sin karriär strax innan han fyllde 40.

Han är fortfarande aktiv i Leeds United, både som skribent i matchprogrammet och som fansens representant i styrelsen. Han var den enda i styrelsen som inte sparkades då Ken Bates tog över klubben

Han driver också puben The Commercial Inn som ligger i Holbeck i Leeds.

På bilden ser vi Lorimer skoja lite med Evertons backlinje. Lägg märke till den brandgula bollen som man av någon skum anledning spelade med under vintern.